Mina varmaste gratulationer till Er alla! Det är med stolthet i bröstet jag konstaterar att jag är född, uppväxt och fortfarande boende i den kommun som nu stoltserar med det färskaste av guld. Jag är så evinnerligt trött på att alltid komma tvåa och tar mig helt enkelt friheten att glädjas i symbios med Er. Silvermedaljer har jag fått nog av. Just nu är bara vetskapen om att kommunen ligger i ett landskap - som på pappret kan liknas vid en indian av häftigt - men ändå bara av ytterst sekundärt intresse. Även det faktum att jag tagit för vana att alltid triumfera hem åtskilliga buteljer under vårt månatliga vinlotteri. Min hittilldags ända vinstlott här i livet. Men Ni har gjort något sagolikt fantastiskt. Magiskt är inte ett tillräckligt starkt ord för att beskriva den extraordinära prestationen. Nilen är troligen till sin bredd fylld av krokodiltårar, fabricerade av mig själv efter de euforiska glädjeyttringar, genererade av följderna av denna otroliga framgång. Jag är stum, jag är häpen och jag är framförallt mäkta imponerad. Att bara som liten menlös varelse som jag ha begåvats med vänskap (frivilligt eller ofrivilligt) med Er gör att jag växer ytterligare som människa. Jag är numer minst fyra äpplen hög. Jag bor på samma gata som vissa av er, jag jobbar på ett företag som har sitt huvudkontor i det fiskluktardistrikt som ni nyligen implementerats med er verksamhet, jag har blivit inbjuden på whiskykvällar (om jag själv medbringat buteljerna), jag har erhållit hushållsnära tjänster och dryftat allehanda tingest med flertalet dialektala mysterier hos Er, jag älskar Er.
Designers generellt ligger mig väl annars inte direkt i fatet då flertalet enbart ser mig som ett hinder. Det är jag som motverkar den kreativa framfarten. Men det är tur att ni kära designers finns, för annars skulle vår värld byggas upp efter mina ideal och då te sig extremt svart eller vit och framförallt ytterst fyrkantig. Jag hoppas dock att jag även fortsättningsvis emellanåt kan agera som en slags kreativ kompass för Er och krydda fabrikationerna med lite ironi, men stundom även hejda Er lite under Era utsvävningar. För jag vill verkligen inte se Linkin Medias ”Drömpoäng” bli någon slags motsvarighet till Opus ”Life is life”. Ni är värda mer än så, detta var verkligen inget ”one-hit-wonder”. Denna guldmedalj är bara början! Keep on rockin’… Återigen grattis! http://kontemplera.spaces.live.com/
1 kommentar:
Mina varmaste gratulationer till Er alla! Det är med stolthet i bröstet jag konstaterar att jag är född, uppväxt och fortfarande boende i den kommun som nu stoltserar med det färskaste av guld. Jag är så evinnerligt trött på att alltid komma tvåa och tar mig helt enkelt friheten att glädjas i symbios med Er. Silvermedaljer har jag fått nog av. Just nu är bara vetskapen om att kommunen ligger i ett landskap - som på pappret kan liknas vid en indian av häftigt - men ändå bara av ytterst sekundärt intresse. Även det faktum att jag tagit för vana att alltid triumfera hem åtskilliga buteljer under vårt månatliga vinlotteri. Min hittilldags ända vinstlott här i livet. Men Ni har gjort något sagolikt fantastiskt. Magiskt är inte ett tillräckligt starkt ord för att beskriva den extraordinära prestationen. Nilen är troligen till sin bredd fylld av krokodiltårar, fabricerade av mig själv efter de euforiska glädjeyttringar, genererade av följderna av denna otroliga framgång. Jag är stum, jag är häpen och jag är framförallt mäkta imponerad. Att bara som liten menlös varelse som jag ha begåvats med vänskap (frivilligt eller ofrivilligt) med Er gör att jag växer ytterligare som människa. Jag är numer minst fyra äpplen hög. Jag bor på samma gata som vissa av er, jag jobbar på ett företag som har sitt huvudkontor i det fiskluktardistrikt som ni nyligen implementerats med er verksamhet, jag har blivit inbjuden på whiskykvällar (om jag själv medbringat buteljerna), jag har erhållit hushållsnära tjänster och dryftat allehanda tingest med flertalet dialektala mysterier hos Er, jag älskar Er.
Designers generellt ligger mig väl annars inte direkt i fatet då flertalet enbart ser mig som ett hinder. Det är jag som motverkar den kreativa framfarten. Men det är tur att ni kära designers finns, för annars skulle vår värld byggas upp efter mina ideal och då te sig extremt svart eller vit och framförallt ytterst fyrkantig. Jag hoppas dock att jag även fortsättningsvis emellanåt kan agera som en slags kreativ kompass för Er och krydda fabrikationerna med lite ironi, men stundom även hejda Er lite under Era utsvävningar. För jag vill verkligen inte se Linkin Medias ”Drömpoäng” bli någon slags motsvarighet till Opus ”Life is life”. Ni är värda mer än så, detta var verkligen inget ”one-hit-wonder”. Denna guldmedalj är bara början! Keep on rockin’… Återigen grattis!
http://kontemplera.spaces.live.com/
Skicka en kommentar